Nu är det sista golvet lagt på nedervåningen.
Nu har det behandlats.
Vi ska ha klassiska skurgolv på våra furugolv nere, så nu har de skurats upp med linoljesåpa. En del är skeptiska till att ha vad de anser är obehandlat furugolv, att det är mjukt och lätt blir märken. Visst är det mjukt till en början innan man skurat upp golvet ordentligt men med tiden blir bara golvet hårdare och tåligare ju mer man skurar och nöter på det.
Sen kan jag tycka att ett massivt golv i ett gammaldags hus inte behöver vara perfekt, märken blir det i alla trägolv till slut oavsett behandling. I mina ögon är ett 100-årigt skurgolv fortfarande vackert medan, tex ett lackat golv inte är lika vackert nött.
Såpskurningen kommer att ge golvet en ljus lyster.
Sen bara känslan att gå på ett riktigt trägolv.
Jag minns när jag var betydligt yngre och vi bodde i en gammal västerbottensgård. När det var försommar tog mamma ut våra trasmattor och vi gick ner till bryggan där vi hjälptes åt att skura upp mattorna och hängde dom på tork. Sedan när hon eller pappa torkat trägolven (som dom tyvärr hade lackat) lades de nytvättade mattorna in och jag minns så väl vad gott det luktade av såpan. Då var det sommar.
Vi kommer också att ha en del gamla trasmattor på våra golv, det hör som till i ett gammalt hus.
Jag får hitta någon bra brygga nere vid havet där jag får skura upp mattorna lagom till när sommaren knackar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar